Av alla pipmaterial som kommit till användning under tidernas lopp intar briarn en särställning emedan den är hållbar, hård och vacker. […] Briarpipans födelseort är S:t Claudeklostret i Haut Jura i Frankrike. Munkarna där var sedan gammalt kända för sina träsniderier, då de på 1700-talet började snida pipor av buxbom, körsbärsträ och päronträ. Dessa pipor slog dock aldrig riktigt väl ut. En trävaruhandlare i Marseille kom att tänka på att den hårda bruyèreroten skulle kunna bli ett utmärkt pipmaterial. De första piphuvudena av briar blev misslyckade emedan man inte funnit de rätta behandlingsmetoderna för briarn. Roten kan nämligen inte användas som den är utan måste först genomgå en lång procedur. Briarn skall efter att den burits ned från bergen, sågas, kokas och sorteras i olika kvaliteter. Därefter får den torka under lång tid innan den är färdig att användas för piptillverkning. När man funnit denna lösning av problemet drog briarpipan ut på sitt segertåg över världen.
Länk: Pipskolan (känns relaterad till denna dokumentär om det perfekta materialet för att tillverka fioler)
Kategorier