Kategori: Artikeltips

The most interesting part of Slow Productivity is his discussion of pseudo-productivity, which has flourished, he writes, because we are hopeless at measuring knowledge work — unlike manufacturing where it is easy to count the number of widgets made in a given time. In lieu of concrete metrics, Newport says, people use “visible activity as a crude proxy for actual productivity. If you can see me in my office — or . . . see my email replies and chat messages arriving regularly — then at the very least, you know I’m doing something.”

Such performative busyness, Newport argues, stops us from doing the most meaningful work.

Länk: Financial Times skriver om Cal Newports nya bok Slow Productivity.

Den brittiske journalisten Joe Zadeh skriver nästan bara om intressanta saker. Här är tre artiklar som fått mig att tänka efter det senaste året (några nämnde i podden). Alla publicerade i utmärkta nätmagasinet Noema.

1. Panpsychism, The Conscious Universe – The radical idea that everything has elements of consciousness is reemerging and breathing new life into a cold and mechanical cosmos.
2. The Secret History And Strange Future Of Charisma – How our culture, politics and technology became infused with a mysterious social phenomenon that everyone can feel but nobody can explain.
3. The Tyranny Of Time • The clock is a useful social tool, but it is also deeply political. It benefits some, marginalizes others and blinds us from a true understanding of our own bodies and the world around us.

En femtedel av unga killar tar avstånd från påståendet ”Demokrati är i alla lägen det bästa systemet”.

Länk: Från DN om ungdomens förfall.

+

Gen Z is two generations, not one. (…) The ideology gaps are only growing, and data shows that people’s formative political experiences are hard to shake off. All of this is exacerbated by the fact that the proliferation of smartphones and social media mean that young men and women now increasingly inhabit separate spaces and experience separate cultures.

Länk: Förr gick könen samma väg, nu verkar uppväxterna vara olika, enligt FT.com

Om din partner kom hem och sa att hen spenderat 90 procent av ert gemensamma sparkapital på sitt livs utekväll, hur hade du då velat att de återstående 10 procenten skulle fördelas mellan er? Knappast 50/50, eller? Västvärldens utekväll har varat i drygt tvåhundra år, Etiopiens har inte ens börjat. 

Länk: Ekonomisk nedväxt vore ett dråpslag mot mänskligt välstånd

Kommentar:

Tidskriften Respons har gjort comeback på nätet. Här finns (enormt) många (riktigt) läsvärda artiklar, bland annat denna av historialektorn Fredrik Meiton, som går igenom argument för och (mest) mot nedväxt. En lärorik genomgång. /JL

In 2011 John Nolt, a philosopher at the University of Tennessee, estimated that a typical American, born in 1960, would be responsible for enough greenhouse-gas emissions over his or her lifetime to cause between one and two deaths.

Länk: The Economist reder ut individens roll för klimatet (betallänk) + Nolts ursprungsartikel

Their findings suggest that print reading over a long period of time could boost comprehension skills by six to eight times more than digital reading does. (…) One surprising finding was that the relatively small association between digital reading for leisure and comprehension stands regardless of the type of reading people engage in, across both social media and educational websites such as Wikipedia. “We expected that the latter would be much more positively associated with text comprehension, but our data says that is not the case.”

Länk: The Guardian om en studie som visar att digitalt läsande verkar sämre för inlärning och förståelse, alltid och oavsett innehåll (se forskningen här)

Ben Evans årliga summering är här. Länk. (Obs 87 slides).

Normalt sett räcker det med att läsa den här varje år för att hänga med. Kanske till och med att överblicken blir bättre.

To ‘transition away from fossil fuels’ was weak tea at best. It’s like promising your doctor that you will ‘transition away from doughnuts’ after being diagnosed with diabetes.

Länk: The Guardian

+

Den förment realistiske anlägger vanligen en ställföreträdande hållning: det här kan vi aldrig få acceptans för bland ”de andra”. (…) Realisten kan därmed, rent av omedvetet, skapa sig ett falskt etiskt alibi när barnbarnen börjar bli frågvisa: ”Vi gjorde vad vi kunde, men…” ”Realismhållningen” innebär de facto att man inte testar gränserna för vad som är möjligt. 

Länk: Staffan Laestadius i en lång essä i DN om hur det blivit ”realistiskt” att undvika handling (jmf t ex med corona)

A paper from 2015 by Yun Tae Hwang and Amy Kang published in the Medical Journal of Australia goes so far as to diagnose a new condition, Mondayitis. The authors define it as “a systemic illness with a non-specific constellation of symptoms including fatigue, lethargy or asthenia, dysthymia, irritability, light-headedness, photophobia, dry mouth, myalgia and headache in the absence of another focal or systemic illness”.

Länk: Bartleby i Economist om varför måndagar har problem (betallänk). Bättre i dag, tackar som frågar.

Ja, globaliseringen är ett faktum, ett resultat av en lång historisk process som går tillbaka flera hundra år i tiden. Men den extrema form den tog under tidigt 2000-tal är död. För de ekonomiska chockerna har fortsatt komma efter 2008, och visat på systemets fel, obalanser och orimligheter. Och med chockerna har följt auktoritärt nationalistiska ledare som rider på missnöjet, besvikelsen och oron som de återkommande kriserna skapar: Erdogan, Bolsonaro, Orbán, Modi, Xi, Trump, Putin. Vi lever i spillrorna av den värld som marknadsutopisterna skapade i all sin hybris.

Länk: Peter Englund i DN summerar snyggt hur vi hamnat här, genom Jonathan Sperbers bok The age of interconnection (som hamnar på önskelistan till tomten).

Som privatpersoner har vi ett val att bestämma oss om vi vill använda sociala medier. På jobbet har vi dock inte alltid detta val. Som kommunikatör eller i många andra yrken där sociala medier spelar en roll kan vi inte alltid välja bort att använda eller ha en profil på sociala medier. […] I dagsläget betalar vi för detta verktyg själva, med vår data och vår uppmärksamhet. I samband med betalversionernas uppstart var det förvånansvärt få arbetsplatser som diskuterade om inte arbetsgivaren ska stå för kostnaden av tjänsternas betalversioner. Ta striden för din data. Det är din privatsfär.

Länk: Digitala arkivarien Larissa Borck skriver bra i Magasin K.

Kommentar:

Många är de arbetsgivare som tagit för givet att de anställda ska använda sina personliga konton (och sin personliga data) för att hantera även jobbets sociala medier-användning. Att snubbla över meddelanden på arbetsgivarens facebook- och instagramkonton på lördagskvällar i tv-soffan har blivit en livsstil för kommunikatörer. Men den här gränslösheten har numera fått ett pris. Nämligen 149 kronor i månaden. Ett minimum att arbetsgivaren står för detta. /JL

Det spektakulära med Glossier var inte själva produkterna, mest medelmåttiga kopior av redan existerande märken. Utan att man etablerade sig på Instagram innan ens en ynka ansiktstvätt fanns att beställa och omedelbart åstadkom en närmast sektliknande besatthet hos sina – inte kunder, utan – fans. Hur gick Weiss då till väga för att kultivera en varumärkeslojalitet av sådan kaliber att det skapades fankonton för Glossierhundar, såväl som Glossierpojkvänner? Metafemininitet kan ha något med saken att göra.

Länk: Saga Cavallin i DN ger kontext till lykokön (kan inte sluta tänka på den)

Before that giant leap for mankind actually took place – less than one third of Americans were in favor of a moon landing: in 1961 a Gallup poll showed only 33% of Americans in favor.

Länk: Pessimists archive håller koll på vad vi verkligen tyckte

Det är verkligen intressant att resa runt! Man får ögonblicksbilder av varje land. I Estland, Portugal, Irland frodas optimismen. I Tyskland: dystert och deprimerat. I Danmark sa alla jag mötte att den hårda linjen i invandringsfrågan har gjort att den inte är politiskt infekterad där längre. Men så fort jag kom över bron till Malmö förstod jag att så inte är fallet här i Sverige.

Länk: Timothy Garton Ash i DN om ljusa och mörka framtidsbilder i nuet.

The construction project that lies ahead is vast — nearly everything about our built environment will need at least an upgrade and in many cases will have to be totally reimagined. 

Länk: The New York Times • Envisioning life after climate change (från 2022)

Kommentar:

Bra artikel på temat ”den psykologiska framtiden”. I synnerhet klimatförändringar tycks ha behov av visualisering för att vi ska kunna ta dem på allvar även känslomässigt. /JL